Min älskade sambo

Ja ibland så förvånar han mig. Igår var jag lite småhungrig/sugen så där på kvällskvisten. Efter att ha nekat chokladmousse (som han satt och åt, bredvid mig!!) så klappade jag mig på axeln och tyckte jag var duktig.
Senare så blev jag som sagt lite småhungrig/sugen och sa högt: Nej nu går jag och gör en macka.
Vad tror ni karln lugnt och stilla säger: Nej gör inte det, ta frukt istället.
Den kommentaren var sagd så vänligt och lite....lite...bedjande att jag kunde bara inte göra mig en macka. Han vill ju bara mig väl, han sa inte åt mig för sin egen skull utan han vet att jag kan behöva de där samvetsuppmaningarna ibland.
Jag kunde ju inte precis gå och göra mig en macka efter det och det var ju inte heller så att vi saknade frukt. Vi har ett enormt fruktfat och det är fyllt till bredden av apelsiner, clementiner och äpplen. Så det blev ett äpple och 2 clementiner.

Jag är förresten riktigt dålig på att äta äpplen. Jag kan knappt äta ett helt äpple som det är då det liksom blir jobbigt att äta det. Men, jag har hittat räddningen. En äppelklyftare. Om ni inte har införskaffat en sådan kan jag verkligen rekommendera er att köpa en. Det är så simpelt och man får bort kärnhuset och man får lagomt stora klyftor som man med glädje äter. För min del så kan jag nu med lätthet äta till och med två eller fler äpplen om jag vill. Jag som knappt kunde äta ett förut. Det finns många olika typer av äppelklyftare, jag har en som liknar denna äppelklyftare men jag skulle rekommendera er att köpa en som ser ut så här, med upphöjda handtag. Det blir lättare att klyfta upp äpplet då.