-0,5 kg är ett helt okej minus men jag är ändå besviken.
Jag vägde mig ju i onsdags och på fredagen så visade vågen -0,8 kg så jag tänkte att innan måndagen så borde det bli samma minus eller ett större. Jo tjena...bevisligen inte.
I lördags var vi bortbjudna på middag och det serverades tacos. Det är ju helt okej ur pointsvärde men min kropp reagerar inte bra med sallad. Alltså isbergssallad. Det har tagit mig många, många år att förstå det. Jag har alltid blivit väldigt uppblås och uppsvälld efter jag har ätit tex en räksallad men jag har aldrig någonsin kopplat det till isbergsallad förrän min kompis berättade att hon får sådana problem efter att ha intagit sallad. Då föll poletten ned.
Så, det kan ha varit salladen på lördagens lilla intag av sallad som har bidragit till uppsvälldheten, jag vet inte och det är egentligen inte lönt att spekulera för vågen visade +-0 på söndagsmorgon oavsett anledning.
Söndagen innebar förutom en besvikelse över +-0 även ett födelsedagskalas och middag. Jag skulle kunna ha ätit mer än vad jag gjorde men jag skulle helt ärligt också ha kunnat ätit mindre. Att vågen visade -0,5 från söndagmorgon till måndagmorgon är jag ändå nöjd över. Jag hoppas nu på ett större minus till nästa måndag. Jag har ju
utmaningen att tänka på.
Apropå utmaningen, jag tror verkligen att jag kommer att lyckas. Jag tror att den här våren kommer medföra ett mer positivt tänkande och agerande för mig. Dagarna blir längre, dagarna blir ljusare och sommaren är på väg. Hur kan man inte bli peppad av det? Hur kan man inte låta alla dessa ljusa och härliga sakerna påverka ens humör?
Att jag sedan ska börja jobba till hösten och har
LOVAT mig själv att jag ska tillhöra de som återkommer till jobbet efter mammaledigheten fräsch, snygg och smalare än någonsin har en del med det hela att göra.
Jag har blivit så förundrad varje gång en mamma har börjat jobba igen och bara sett bättre ut än någonsin. Jag har sagt till mig själv att jag vill inte komma tillbaka och vara fetare än tidigare. Jag vill inte komma tillbaka och se sliten och skabbig ut. Jag vill att andra ska tänka 'Wow' när
jag kommer tillbaka.
Om jag går ned 5,4 kg till mitten av mars så har jag gått ned nästan 10 kg. Det innebär att jag kommer ha ca 13 kg kvar, då kommer jag att väga 68 kg. Jag vet inte om det är min målvikt eller om det är min 'känna-mig-för-vikt'. Jag kommer nog vara otroligt nöjd över att väga något på 6X kg. Det har jag inte gjort på länge.
Oj, märker ni hur jag tänker? Jag tänker
när och inte
omJag vill verkligen lyckas den här gången, jag vill vara smal, jag
SKA bli smal.
Åh, framsteg förresten. Jag öppnade en After Eight idag för att ha något att bjuda på till kaffet (syrran och hennes familj åt middag hos oss). Efter jag hade tagit några och alla var nöjda med sina bitar så la jag undan asken (pga chokladälskande barn).
Senare på kvällen så var den där asken väldigt frestande så jag stegade in till min sambo och sa att han skulle äta upp resten. Hur sjysst är det egentligen? 'Du, jag vill inte äta något onyttigt så här, ät det du istället!' I alla fall, han ville inte heller ha utan sa att jag skulle lägga den i köksskåpet. Då jag känner mig själv väldigt väl så vet jag att den där asken skulle vara slut innan lunchen imorgon så jag ber helt enkelt honom gömma asken. 'Jag vill inte ha den, göm den! Jag kommer bara äta upp det imorgon annars. Göm den!'
Så sagt och gjort, nu finns det en öppnad After Eight-ask gömd någonstans här i huset. Skattjakt någon?
Vad jag skulle ha ätit istället för After Eight