Jag såg mig själv i spegeln häromdagen och jag får alltid samma chock. Det är inte jag som är i spegeln. Jag är inte så där fet. Jag är överviktig okej men inte så där fet som spegel säger att jag är.
Jag stod i provhytten och verkligen betraktade mig i speglarna, jag vände och vred på mig. Jag lyfte på rumpan och såg vecken på ryggen träda fram, jag gick ett steg fram så ljuset ändrades så alla mina celluliter verkligen trädde fram på rumpa och lår (som vid det här laget inte har någon distinkt gräns, de bara fettflyter ihop).
Jag ställde mig just framför spegeln, hoppade lite och såg hela magen sjunka ned mot golvet som om det vore en liten människa som hoppade bungy jump i ett osynligt gummiband från naveln...och så upp igen...och ned....och upp...och ned.
Jag blev verkligen äcklad över all övervikt som finns på mig. Jag känner mig inte så tjock. Men det är ju bara att inse, det är min spegelbild. Det går inte att förneka. Jag är fet. Jag är tjock. Jag måste göra något åt det, av många anledningar.
Grejen är att jag blir inte äcklad över andra som är överviktiga. Om jag far på tex badhuset och en överviktig människa duschar, jag blir ALDRIG äcklad av överviktiga.
Jag blir äcklad över mig själv. Jag blir äcklad över hur jag behandlar min kropp. Jag blir äcklad över hur jag äter. Jag blir äcklad över mig själv. Det är stor skillnad så jag hoppas att ingen tar illa vid sig. Det är alltså inte övervikten i sig som äcklar mig utan min övervikt och hur jag känner mig.
Anledningen till att jag verkligen granskade mig framför spegeln var för att minnas den känslan jag fick och minnas hur min kropp ser ut och använda det för att lyckas gå ned i vikt.
Medlemsfest hos Cervera! 25%
1 timme sedan
6 kommentarer:
Åh vad jag känner igen mig i vad du skriver. Fast för ca 29 kilo sedan. Fast jag är inte helt nöjd med min kropp idag heller. Tyvärr har jag "strior" upp över naveln efter graviditeten vilket resulterar i att jag har lite skinn som hänger vi naveln. Och några fasta lår har jag inte, många celluiter med andra ord. Men jag MÅR bra och jag kan ha istort sett vilka kläder jag vill och bara det är ju LYCKA. Jag får nog leva med att kroppen lär aldrig bli som när den var 20.
Och jag måste tacka dig för awarden jag fick! Jag blev jätteglad! Och tack för du läser min blogg. Jag har lagt till dig nu bland mina "bra viktsidor!
Hit kommer jag garanterat tillbaka!
En stor kram!
Det låter jobbigt, men samtidigt klokt. Just att granska sig i spegeln har jag också sett till att göra, så att jag har möjlighet att se hur kroppen förändras =)
batgirl: Det är dit jag vill komma, där du är. Att ha varit här men kommit förbi det och nu känner att man mår bra och kan klä sig som man vill (nästan i alla fall) och att man mår bra.
Den där awarden har du förtjänat =) Och att läsa din blogg är ju bara inspiration för mig så det är nog jag som ska tacka DIG för att du skriver.
Vad roligt att du vill fortsätta läsa min blogg, det blir jag jätteglad över.
Stream: Ja det är lite jobbigt att inse hur andra ser mig. Att andra inte riktigt få ser hur jag egentligen ser ut, hur mitt inre ser ut. Men förhoppningsvis är det ett minne blott.
hej hamnade av en slump på din blogg när jag sökte på " äcklad av mig själv", känner igen mig helt av det du skrivit.. Vill bara ge dig lite peppning på vägen och ett stort lycka till! Allt går bara man vill:) Kram!
Hej! Jag är inne och läser lite olika viktbloggar och jag tyckte att din var så bra. Jag fick barn för ca 9 månader sedan och nu har jag börjat tagit tag i min vikt på allvar. Jag känner sååå igen mig i det du skriver och jag skulle lika gärna kunna ta din blogg och skriva "Marias eviga kamp" :) Har ca 20 kg som ska bort och nu börjar den resan. Lycka till, till oss! Kram Maria
Johanna och Maria: Det gör mig så ledsen att det finns fler som känner som jag gör men det gör mig så glad på ett sätt att jag inte är ensam i mina tankar. Jag hoppas verkligen att ni kommer bort från de här tankarna och inom en snar framtid kommer inse att ni gillar faktiskt er själva. Jag hoppas verkligen att jag själv gör det och det snart. Tack så mycket för att ni läser min blogg och tack för era peppande hälsningar!
Maria Återkom gärna med en webadress om du skaffar dig en blogg så får jag bli peppad av din viktresa.
Skicka en kommentar