Förkyld...igen

Träningen har gått riktigt bra och jag har verkligen varit på hugget. MEN, så klart går jag och blir riktigt förkyld. Vi pratar ont-i-lungorna-snor-huvudvärks-förkylningsastma-förkylning. Jag blir riktigt jäkla apless måste jag säga. Jag blir sur, jag blir arg och jag blir förbannad. Jag vill inte gå och bli förkyld hela tiden. Som min svåger sa idag: Du måste med andra ord börja jobba och få lite basilusker som gör dig motståndskraftig.
Ja, det stämmer nog. Jag är mammaledig och jag åker på varenda förkylning som går utanför vårt hus så jag behöver nog en liten daglig dos av bakterier för att kunna bygga upp ett försvar.

Anywho, oftast när jag är förkyld hamnar jag även i en svacka. Jag tycker synd om mig själv och passar på att äta, som att det skulle hjälpa liksom. Känns det igen kanske?
Men så är inte fallet den här gången. Jag har faktiskt varit riktigt duktig och jag är stolt över mig själv. Jag räknar points även när jag är sjuk! Det har nog aldrig hänt faktiskt. Framsteg! Jag tror inte det hade hänt om jag inte hade börjat träna. Träningen utför verkligen mirakel och framgångar.

På grund av förkylningen så har jag fått ställa in tre träningspass plus ett instruktionstillfälle av styrketräningsmaskinerna. Jag har styrketränat ganska mycket, innan barnen, men det är så länge sedan att alla maskiner är utbytta och jag vill känna att jag gör rätt redan från början. Jag kommer att köra ganska mycket fria vikter men maskinerna verkar riktigt bra så det blir nog några set i dem också. Men jag tycker ändå att det är otroligt surt att inte kunna träna när jag väl har kommit igång, jag är som så rädd att falla tillbaka till mina slapparvanor. Mina dåliga slapparvanor.


He he, jo en till grej. Jag fick en till komplimang av min sambo idag, eller en antydan till komplimang. Återigen framförd på det finaste sättet man kan framföra en komplimang, han är så finkänslig min käresta. Vi stod och kramades och han grabbade tag om rumpan och dallrade den upp och ned, jag är inte riktigt förtjust i att han tar på fläsket och wobblar det (fast i ärlighetens namn, om han inte ska ta på fläsket mitt så kan han knappt ta på mig alls....men han behöver inte wobbla för att se hur mycket det dallrar).

Ja, han wobblade på och:
- Jag gillar inte att du wobblar fläsket så där, säger jag
- Men....det är ju bäst jag passar på när det fortfarande finns kvar här, säger han.

Jag antar att det betyder att han verkligen tror på att det är på väg bort med all träning och att jag äter bra. Det känns bra faktiskt, riktigt bra!